bluemist

 

 

 

 

Kärlek är en stark känsla som

kan bli lika svag, bara på ett ögonblick kan

de förvandlas.

Tänk  dig ett vattenfall som faller djupt ner,

på marken den stänker åt alla håll,

Tänk dig att du står där och känner hur vattnet stänker på dej,

Och känn fuktigheten i luften som bara rusar fram mot dig och vill att du ska omfamna den,

du känner att du aldrig skulle vilja gå därifrån, det känns som man är dragen till stället.

Finner man kärlekens små lekar i närheten, vad gör man? man slungas  djupt ner i dvalan som bara drar ner en med sån kraft att man hinner inte regera, man vill bara flyta med och aldrig vakna upp.

 

Då undrar man varför detta händer med en själv och man vill inte kämpa emot.

Man hoppas att det inte bara var en dröm som leker med ens känslor.

Är man verkligen kär eller känner man bara en tillhörighet med den man dras till, vad vet man, tänk om man bara visste.

Tänk om man visste varför man blev så kär och bara vill ha mer och mer man bara begär mer,

känns det så för alla eller är det bara jag som känner så.